Print Print Sänd länk Bookmark and Share

VTT: Näringsbelastningen av utsläpp av fartygens avloppsvatten är liten men inte betydelselös på Östersjön

25.06.2009


Enligt en undersökning genomförd av VTT är inverkan av fartygens avloppsvatten på Östersjön liten men inte betydelselös, eftersom de näringsämnen som hamnar i Östersjön med obehandlat avloppsvatten från fartyg ökar algtillväxten. En betydligt större kvävekälla än avloppsvattnet är fartygens avgaser. Den största näringsbelastningen på Östersjön kommer från jordbruket i avrinningsområdet och med avloppsvattnet från samhällena.

Syftet med VTT:s utredning var att uppskatta storleksklassen av näringsbelastningen av fartygens avloppsvatten på Östersjön. Enligt resultaten är avloppsvattnets andel av den totala belastningen liten: 0,04 procent för kväve och 0,3 procent för fosfor. Med avgasutsläppen från fartyg hamnar betydligt mer eutrofierande kväve i Östersjön jämfört med utsläppen av avloppsvatten. Vid millennieskiftet härstammade 6 procent av kvävenedfallet i Östersjön från fartygstrafikens utsläpp.

Miljöpåverkan av fartygens avloppsvatten är dock mer betydande än vad procentandelarna antyder. Näringsämnena i avloppsvattnet har huvudsakligen en sammansättning som är biologiskt användbar för algerna. Dessutom hamnar en betydande andel av näringsämnena i fartygens avloppsvatten i Östersjön under sommaren, då algerna redan konsumerat största delen av kvävet och fosforn som kommit med avrinningsvattnet under våren. Utsläppen av avloppsvatten har också lokala skadeverkningar kring livligt trafikerade farleder. Avloppsvattnet innehåller även sjukdomsalstrare, tungmetaller och organiska föreningar som är skadliga för vattenlevande organismer.

De största kväve- och fosforkällorna i Östersjön är jordbruket i avrinningsområdet och bristfälligt renat avloppsvatten från samhällena. Cirka en fjärdedel av kvävebelastningen härstammar från nedfall från luften. Från punktformiga källor vid vattendrag och kusten hamnade i början av 2000-talet årligen 744 900 ton kväve i Östersjön (ca 74 % av den totala mängden). Kvävenedfallet var 264 100 ton (ca 26 %). Fosforbelastningen på 34 500 ton i Östersjön kommer nästan uteslutande (99 %) med avrinningsvattnet från landområden. Den uppskattade årliga näringsbelastningen av avloppsvatten från fartyg är 356 ton (0,04 %) för kväve och 119 ton (0,3 %) för fosfor.

Nuläget för hanteringen av avloppsvatten på fartyg

Största delen av avloppsvattnet från fartyg i reguljär trafik pumpas till avloppsnätverket i hamnarna och därifrån till vattenreningsverk i Helsingfors, Stockholm eller Tallinn. Enligt Helsingfors Hamn pumpade alla passagerarfartyg i reguljär trafik sitt avloppsvatten till avloppsnätverket i hamnen år 2008. Rederiernas miljömedvetenhet har ökat, eftersom betydligt mer avloppsvatten pumpas i hamnen än för till exempel tio år sedan.

Behandlat och desinficerat avloppsvatten från toaletter får enligt de internationella sjöfartsbestämmelserna släppas ut i havet på minst 3 sjömils avstånd från närmaste landområde. Obehandlat avloppsvatten från toaletter får släppas ut i havet på över 12 sjömils avstånd från närmaste landområde i en måttlig takt då fartygets hastighet är minst 4 knop.

Om man i framtiden inför begränsningar för näringshalterna i avloppsvatten från fartyg ställs nya krav inte bara på tillverkarna av rengöringsanläggningar och rederier utan också på mottagningsanläggningarna i hamnarna. Att rena avloppsvattnet ombord på fartyget eller att transportera det till hamnar kan vara en konkurrensfördel för rederier eftersom passagerarna är bekymrade över Östersjöns skick.

På grund av Östersjöns svaga skick är det nödvändigt att minska alla slags näringsämnen. Det är lättare att hantera avloppsvattnet från fartygen än de näringsutsläpp som jordbruket förorsakar. Det är tekniskt möjligt att rena avloppsvattnet ombord på fartygen, men detta skulle kräva dyra investeringar i rengöringsteknik och har därför inte blivit mer allmänt. Därför bör ett alternativ till behandlingen av avloppsvatten ombord vara att lämna avloppsvattnet i hamnen. I dag förhåller sig rederierna med en viss reservation till tillgängliga mottagningstjänster för avloppsvatten från fartyg, eftersom deras antal, kvalitet och tillförlitlighet varierar mycket mellan olika hamnar.

Att samla avloppsvattnet i tankar och pumpa det i land är inte heller oproblematiskt eftersom stora tankar tar plats från fartygets andra funktioner och tunga tankar påverkar stabiliseringen av fartyget och därigenom även säkerheten. Enligt VTT:s undersökning förefaller det att finnas behov av vidareutveckling av och även affärsmöjligheter för avloppsvattenrengöringstekniken för fartyg.

Resultaten av undersökningen utnyttjas bland annat i det arbete som utförs av Maritime Group arbetsgruppen vid Östersjöns skyddskommission HELCOM (http://www.helcom.fi/groups/maritime/). Målsättningen för arbetsgruppens arbete är att förebygga den av fartygstrafiken förorsakade nedsmutsningen av den marina miljön och att få Internationella sjöfartsorganisationen IMO att utse Östersjön till ett specialområde där den näringsbelastning som förorsakas av utsläpp av fartygens avloppsvatten begränsas.

VTT:s utredning baserar sig på uppgifter som samlats från hamninrättningar, rederier och källitteratur. I bedömningen ingick passagerarfartyg, kryssningsfartyg och fraktfartyg. Fritidsbåtar ingick inte i granskningen. Fartygstrafikens andel av de eutrofierande utsläppen i Östersjön utreddes av VTT för första gången år 2007, och utredningen uppdaterades i år. Undersökningen finansierades av Sjöfartsverket.

Källor:

Östersjöportalen http://www.fimr.fi/

HELCOM: http://www.helcom.fi/

Undersökningspublikationen på webben: http://www.vtt.fi/inf/julkaisut/muut/2009/VTT_R_07396_08.pdf


Mer information

Jukka Sassi
Forskningsingenjör
+358 20 722 5322

Saara Hänninen
Forskare
+358 20 722 6866

 

 

Mer information

Jukka Sassi
Forskningsingenjör
+358 20 722 5322

Saara Hänninen
Forskare
+358 20 722 6866